För några dagar sedan tog jag upp ett våldtäkts fall som skett i Libyen. Detta var fruktansvärt och fick mig att må dåligt i dagar, mår dåligt än idag när jag tänker på det. Men när jag tänker på det så har vi det inte så mycket bättre här. Visst Sverige är ett av världens mest jämställda länder, visst. I teorin, men i praktiken då?
Jag är jättetacksam över att Sverige är ett väldigt jämställt land men det är fortfarande inte JÄMSTÄLLT. Bara för att Sverige är MYCKET BÄTTRE än andra länder gällande denna fråga, betyder det inte att det är tillräckligt bra.
Ett av många exempel är våldtäktsfallen som sker i Sverige, och det som gör mig upprörd: DET SOM HÄNDER EFTER VÅLDTÄKTEN. Hur man bemöter dessa tjejer? Hur man hjälper dem att bearbeta händelsen/händelserna.
Taget ur ”brå” BROTTSFÖREBYGGANDE RÅDET: Under 2010 anmäldes 16 900 sexualbrott. Hälften av brotten klassas som sexuellt ofredande eller blottning. Våldtäkt och försök till våldtäkt står för nära 40 procent av alla anmälda sexualbrott.
Detta innebär att 6760 våldtäkter anmäls i Sverige årligen. Dessa siffror säger oss mycket, alltså sker det cirka 18,78 våldtäkter PER ”DAG!” Vi är 9 miljoner invånare i detta land, och ännu färre unga tjejer. (Unga tjejer är överrepresenterade som offer i denna form av statistik). Man får även ha i åtanke att MÖRKANTALET ÄR ENOOORMT!
Om det sker flest våldtäkter i Sverige procentuellt till skillnad från andra länder i Europa får man ta med en nypa salt då alla inte anmäler. Mörkantalet kan vara större i andra länder till skillnad från Sverige, men det kan även vara tvärtom. Med detta menar jag att denna form av statistik, rättaresagt alla former av statistik får man ta med en nypa salt.
Taget ur DN.se
Flest våldtäkter i Sverige
Sverige har inte bara flest anmälda våldtäkter i Europa utan ligger dessutom illa till när det gäller att klara upp våldtäktsbrott. "Det stämmer ju dåligt med folks bild av jämlika Sverige", säger professor Liz Kelly, som lett EU-studien.
Jag är inte sakkunnig inom detta område, all den information jag tagit är ifrån de hemsidor jag angett källa på. Men något som är säkert är att en förändring måste ske, detta kan inte fortsätta. Även i detta fall måste man höja straffen, det är som att ge sexförbrytarna en klapp på axeln när de endast får ett antal månader, eller ett antal FÅ ord för dessa förfärliga brott. Bara för att det inte har skett något fysiskt mord betyder det inte att det rättförklarar denna hemska handling. De flesta våldtäktsoffer känner sig döda psykiskt efteråt, vilket påverkar dem fysiskt. Jag förstår att det kan vara svårt att bevisa att en våldtäkt har skett i alla lägen då ord står mot ord och bevisning saknas. Men i vissa fall finns det klara och tydliga bevis. Ändå är straffen så milda.
En annan sak som gör mig upprörd är hur man behandlar dessa tjejer, både under rättsprocessen och efter. När jag var på en våldtäktsförhandlig som åhörare frågade försvarsadvokaten varför tjejen hade på sig shorts på sommaren. Jag blev så FÖRBANNAD! Det är inte ens relevant! En kvinna ska kunna gå naken utan att bli våldtagen. Detta betyder inte att man SKA gå naken, då man vet att det faktiskt finns sjuka människor som kan få för sig saker och ting, men man ska väl kunna ha på sig shorts på sommaren?
TA HAND OM ER TJEJER, TYVÄRR SKA DET INTE VARA SÅ MEN NI MÅSTE SE UPP! ÅK ALDRIG HEM SJÄLVA NÄR DET ÄR SENT/MÖRKT UTE, LITA INTE PÅ NÅGON, VAR GÄRNA PARANOID ÄN NAIV. GÅ ALLDRIG ENSAM I OMRÅDEN DÄR DET INTE FINNS MYCKET FOLK, DRINK INTE I SÄLLSKAP MED FOLK DU INTE LITAR PÅ!
OCH OM NÅGOT HÄNDER ELLER HAR HÄNT, VÅGA TRÄDA FRAM! DET ÄR ALDRIG DITT FEL, ALDRIG! VAD DU ÄN HADE PÅ DIG, HUR FULL DU ÄN VAR, VART DU ÄN GICK!
Jag har personligen all respekt för vårt lands poliser, advokater, åklagare, ordförande etc.. De bidrar till rättvisaoch säkerhet.
Men..
Inte tillräckligt. Jag kan verkligen inte förstå hur vi kan ha så låga straff i Sverige? Det är helt obegripligt. Exempelvis Nancy Tavsans mördare dömdes till 16 års fängelse, han överklagade domen och det togs upp i hovrätten. Än idag kan man inte fastställa. Hur mycket bevis behöver man ha? Jo hennes blod fanns på hans skor. Hans DNA och hennes DNA fann man på betydande platser som tydde på att han var gärningsmannen.
Missuppfatta mig rätt, jag tycker att det är oerhört viktigt att man undersöker saken grundligt så att fel person inte ska få sitta bekom galler. Men när det finns bevis då?
Och på tal och Elin Krantz som också miste sitt dyrbara liv på grund av en hänsynslös mördare som stal det. Det har även i det fallet varit många om och men gällande bevis. HAN finns på ÖVERVAKNINGENKAMERAN PÅ SPÅRVAGNEN, man ser klart och tydligt att han tar kontakt med Elin utan hennes vilja. Han går av på samma hållplats som henne, hon hittas senare död. Observera också att hennes DNA finns på hans kalsonger.
Det finns inga ord som kan beskriva min sorg för dessa tjejer, och självklart andra oskyldiga människor som fått genomgå liknande öde. Jag älskar människan, jag älskar livet, det gjorde dem med, vem ger sig själv befogenheten att ta en annans liv? Ibland känns det som att vi ”belönar” dessa skyldiga människor då de endast får ett få antal år och i ”bästa” fall rättspsykiatriskvård bara för att de spelar lite sjuka.
Jag är inte för dödsstraff, för jag anser att det är dubbelmoral, plus att jag anser att dessa hemska människor inte ska få bekvämligheten till att fly ifrån deras straff med döden. Jag är för hårdare straff och det nu!
Jag har förövrigt råkat se vissa väldigt hemska bilder gällande ett av dessa fallen, och jag blev så oerhört besviken när jag såg att bilderna var offentliga. Att folk inte kan respektera. Så oerhört vidrigt. Jag har valt att lägga upp bilder på dessa tjejer då de förtjänar att alltid, alltid bli ihågkomna. Må ni vila ifrid och jag hoppas att rättvisan vinner. (Elin till vänster och Nancy till höger)
Känner att jag behöver skriva av mig lite innan jag återgår till mina studier.
Igår när jag satt på bussen och öppnade metro tidningen för att börja läsa, såg jag plötsligt en rubrik som stal min uppmärksamhet. När jag var klar med texten, kunde jag inte hålla mig längre. Utan jag grät. Jag grät och jag grät. Visst jag är en sympatisk person, men att gråta på bussen för något jag läst i tidningen brukar inte hända. Inlägget innan ger en tydlig bild om vad det handlade om. Det handlade om en ung kvinna vid 30-års ålder som fått genomgå en gruppvåldtäck av 15 män. Kaddafis män i Libyen.
Efter denna händelse mådde hon oerhört dåligt och beslöt sig för att ta sig till ett hotell i Tripoli, då hon visste att utländska journalister skulle vara på plats, i hopp om hjälp stod hon där och skrek. Denna modiga kvinna vars röst för mig är värd guld. Jag ryser. Dessa män (Kaddafis anhängare) tar tag i den redan förstörda kvinnan och åker i väg. Ingen har sett hennes sen dess.
Här ser man hur en man hoppar på den unga kvinnan.
På denna bild kan man se att hon har blivit skadad. Hon hävdar personligen själv att det har bundit fast henne med rep runt hals, ben för att sedan kunna begå våldtäkten på henne. En engelsk journalist är vittne till att ha sett dessa skador.
Denna hjälplösa kvinna blir bemött på detta sätt.. En hand hållsför hennes mun. Hon har alltså ingen rätt till talan. Ingen rätt till att berätta vad som skett.
I den britiska versionen av "Al Jazeera" visades en intervju där hennes föräldrar sa att de hade blivit mutade med pengar, hus och bil om de höll tyst och "erkände" att deras dotter var psykiskt sjuk. De visade istället upp bilder från hennes jurist examen.
Hur kan världen bara se på?
Efter att ha haft en blogg i några år (till & från) så valde jag att ta bort den och göra en ny. Anledningen till detta var att jag under de senaste åren har förändrats och utvecklats väldigt mycket.
Jag hoppas ni får något ut ur min blogg!
/ N
