Jag har personligen all respekt för vårt lands poliser, advokater, åklagare, ordförande etc.. De bidrar till rättvisaoch säkerhet.
Men..
Inte tillräckligt. Jag kan verkligen inte förstå hur vi kan ha så låga straff i Sverige? Det är helt obegripligt. Exempelvis Nancy Tavsans mördare dömdes till 16 års fängelse, han överklagade domen och det togs upp i hovrätten. Än idag kan man inte fastställa. Hur mycket bevis behöver man ha? Jo hennes blod fanns på hans skor. Hans DNA och hennes DNA fann man på betydande platser som tydde på att han var gärningsmannen.
Missuppfatta mig rätt, jag tycker att det är oerhört viktigt att man undersöker saken grundligt så att fel person inte ska få sitta bekom galler. Men när det finns bevis då?
Och på tal och Elin Krantz som också miste sitt dyrbara liv på grund av en hänsynslös mördare som stal det. Det har även i det fallet varit många om och men gällande bevis. HAN finns på ÖVERVAKNINGENKAMERAN PÅ SPÅRVAGNEN, man ser klart och tydligt att han tar kontakt med Elin utan hennes vilja. Han går av på samma hållplats som henne, hon hittas senare död. Observera också att hennes DNA finns på hans kalsonger.
Det finns inga ord som kan beskriva min sorg för dessa tjejer, och självklart andra oskyldiga människor som fått genomgå liknande öde. Jag älskar människan, jag älskar livet, det gjorde dem med, vem ger sig själv befogenheten att ta en annans liv? Ibland känns det som att vi ”belönar” dessa skyldiga människor då de endast får ett få antal år och i ”bästa” fall rättspsykiatriskvård bara för att de spelar lite sjuka.
Jag är inte för dödsstraff, för jag anser att det är dubbelmoral, plus att jag anser att dessa hemska människor inte ska få bekvämligheten till att fly ifrån deras straff med döden. Jag är för hårdare straff och det nu!
Jag har förövrigt råkat se vissa väldigt hemska bilder gällande ett av dessa fallen, och jag blev så oerhört besviken när jag såg att bilderna var offentliga. Att folk inte kan respektera. Så oerhört vidrigt. Jag har valt att lägga upp bilder på dessa tjejer då de förtjänar att alltid, alltid bli ihågkomna. Må ni vila ifrid och jag hoppas att rättvisan vinner. (Elin till vänster och Nancy till höger)
